4 myter om gigekonomin och giggare
I takt med att gigekonomin växer och uppmärksammats av allmänheten har nya myter dykt upp. Men den föreställning du medvetet eller omedvetet har av gigekonomin kan skilja sig betydligt från verkligheten. Här är fyra myter om gigekonomin som vi anser är särskilt viktiga att avliva.
1. Gigekonomin är bara för företag som Foodora och Uber Eats
Många förknippar gig-ekonomin främst med Foodoras cykelbud som sveper omkring i storstäderna. I själva verket har gigmodellen funnits i flera branscher under många år. Journalistkåren har i över 20 år varit frilansare och inom IT-branschen har egenföretagandet bland konsulter blivit alltmer populärt.
Det är cykelbuden och transporttjänsterna som märks mest på stan, vilken är en konsekvens av de nya digitala gigplattformarna. Men faktum är att redan 2017 fanns över 800 000 bolag i Sverige med en anställd eller mindre, enligt Statistiska centralbyrån. Det indikerar att egenföretagandet och giggen är mycket vanliga i Sverige.
Med giggplattformar som Gigger har det däremot blivit smidigare att gigga. Genom Giggers verktyg kan man lätt hitta gigg och börja jobba utan eget företag - i stället blir man så kallad egenanställd. Den ökade smidigheten med att jobba som giggare har drivit på gigekonomin.
2. Gigekonomin innebär ett otryggt arbetsliv
Att vanligt antagande är att giggmodellen innebär ett otryggt arbetsliv, eftersom den inte bygger på fasta anställningar. Men många av dagens giggare tycks inte hålla med. Egenföretagare i IT-branschen har i en undersökning uppgett att de känner sig lika trygga eller t.om. tryggare som egenföretagare, gentemot tidigare då de var anställda.
En förklaring kan vara att de som blivit giggare inte längre är beroende av en enskild arbetsgivare, utan har i stället flera kunder som generera intäkter.
3. Gigekonomin är bara en fluga
Precis som när internet kom tror en del att gigekonomin är en fluga, som främst fick fart av pandemin då tusentals svenska företag tvingade säga upp betydande delar av arbetsstyrkan. I själva verket är gigekonomin en global trend som är här för att stanna.
Det märks inte minst i USA där mer än 57 miljoner människor jobbar i gigekonomin. Tyska Statistia, som är specialiserat på kunddata, förutspår att mer än hälften av USA:s arbetsstyrka kommer ha erfarenhet av eller jobba som giggare 2023. Och det är inte omöjligt att den svenska gig-ekonomin kan komma att växa snabbare än den i USA.
Robin Teigland, professor inom digital affärsinnovation vid Handelshögskolan i Stockholm, menar att Sveriges skattefinansierade vård och utbildning gör gigekonomin extra gynnsam.
I USA betyder en fast anställning oftast sjukförsäkringar och en trygg inkomst för att finansiera sina barns utbildningar. Men i Sverige är både vården och utbildningen skattefinansierad, vilket gör det tryggt att gigga, menar Robin.
4. Gigjobb kan aldrig ge självförverkelse
Det finns ett utbrett missförstånd att gigekonomin består av tråkiga korttidsuppdrag till låg lön utan möjlighet till karriär och självförverkelse. Självklart förekommer dessa typer av jobb, men många giggares verklighet är den motsatta.
I själva verket ger gigmodellen minst lika goda möjligheter att självförverkligas som en traditionell anställning. För en giggare tar det normalt tre år att bygga upp sina färdigheter och kundportföljd till den grad att hen blir eftertraktad. Men när man nått dit får man svårslagna möjligheter att forma sitt liv.
Tack vare att giggaren är sin egen chef kan hen välja vilka hen vill jobba med och vad hen vill jobba med. En del giggare prioriterar att välja de uppdrag som är mest stimulerande och utvecklande. Andra fyller sin kalender uteslutande med distansuppdrag, så att de kan jobba från sin favoritplats, eller på resande fot. Somliga giggare väljer de mest inkomstbringande uppdragen och jobbar stenhårt under en period för att sedan kunna maximera semestern. Det finns mängder av kreativa livspussel och diskussionen om vem som har det bästa tar aldrig slut.
Vad har du för tankar om de myter vi vill avliva? Dela gärna nedan.
